11:19:44
Upp som en sol - ned som en pannkaka...
Jag blir så trött på mig själv.
Inte varje dag men allt som oftast...
När vi var nere hos pappa och Kerstin förra helgen
så hade vi en jobbarhelg, vilket jag berättat om tidigare.
När det var dags för sen lunch på söndagen så var
det då vi var klara med allt. Nästan.
Det som återstod var att måla gavelspetsen på hönshuset.
Jag kastade i mig min tallrik med fisksoppa och skyndade
snabbt ut för att hinna med det som återstod.
Snabbt fram med stegen, penseln i högsta hugg i ena
handen och den stora färgburken i den andra.
Väl upp så inser jag att jag inte kommer att nå hela
vägen i alla fall. Men, vem har tid att klättra ned för att
hämta en längre stege? Nej, det fick bli till att balansera
på själva handtaget med den ena foten och sedan sträcka
sig för kung och fosterland. Och det gick alldeles utmärkt...
...de första penseldragen!
Stegen vinglade till och jag med den.
Snabbt insåg jag att goda råd var dyra och nu gällde det
att rädda det som räddas kan!
Mitt vänstra knä har varit trasigt sedan april 1986.
Nu gällde det att se till att inte det fick mera stryk.
Nu skulle minsann det högra knäet få visa vad det går för...
...vad det gick för!
I tisdags var jag tvungen att gå till doktorn för att få knäet
undersökt. Fick en snabb akuttid hos doktorn och en lika
snabb tid för en magnetröntgen.
Nu ringde doktorn och meddelade att den bakre lårmuskeln
gått sönder med en stor vätskeansamling i knävecket som resultat.
Och att det främre korsbandet gått av.
Ibland är det lätt att hålla sig för skratt!
Nu väntar sjukgymnastik i 5-6 veckor och därefter ett nytt
läkarbesök. Det är då vi ska bestämma om en operation är
nödvändig!
Det kanske inte blir några små grodor kring midsommarstången
för mig i år...
