hejamorfar.blogg.se

2014-06-10
11:30:00

Frukostframgång + ASIH

 

Igår kväll innan jag åkte till Muskö passade jag på
att handla lite förnödenheter. Bland annat fick jag för
mig att handla risifrutti, risgrynsgröt, sparris- och
svampsoppa. Tänkte att detta är lätta grejer för
pappa att äta nu när inget annat just smakar.
 
Jag blev så glad över samtalet från Kerstin som
berättade att de tillsammans, som vanligt numer,
ätit frukost tillsammans i pappas säng. Kerstin
hade lyckats peta i pappa en halv "korv" med
risgrynsgröt, ett ägg och ett glas juice. Helt
fantastiskt glädjande. Tänk att det här med att
se till att de våra äter och dricker är så fundamentalt
hos oss. Kanske framförallt hos oss tjejer.
 
ASIH har varit hos pappa.
Kerstin lät lite konstigt när jag frågade om svaren på
leverproverna. Kanske ville hon inte berätta sanningen
för mig? Kanske inbillar jag mig? Sänkan hade däremot
stigit från 116 häromdagen till över 200 idag.
 
 
De har tagit flera stora rör med blod från pappas
port som Kerstin innan hade försett med ett Emla-
plåster. Detta för att kunna säkerställa och lokalisera
vad det är för typ av infektion pappa har. Syster
Per pytsade också i pappa stark antibiotika med
brett spektra samma väg.
 
ASIH kommer nu att komma tillbaka senare under
eftermiddagen idag samt vid 1-tiden i natt.
Jag hoppas att dessa täta ASIH-besök är något
övergående. Att det handlar just om antibiotikan
och påfyllningen i porten - inget annat. Inte än.
 
En annan sak jag glömt att berätta som jag
bestämt vet gjort pappa glad är gårdagens
besök av Roland. Kerstin berättade hur
ansiktet och de torra läpparna sprack upp i ett
leende då han såg det bekanta ansiktet och
hörde den lika bekanta rösten.
 
Pappa och Roland har alltid gillat varandra.
Tänk så oerhört många fina och roliga
minnen vi delar med varandra från förr.
Så många resor, glada skratt, förtroliga
samtal, olika projekt, härliga middagar
och trevliga stunder.
 
Innan Roland gick sa pappa åt honom
att se till att på bästa sätt nu ta tillvara på
sig själv och sitt.
 
-Tack Roland för ditt besök.
Det var till stor glädje och du är välkommen
tillbaka när helst du har vägarna förbi,
hälsar Kerstin och pappa.
Och jag.
 
 
Kram, styrka och mod.
Alltid tillsammans.
Inte ens döden skiljer oss åt.
 
 
 
 
 
 
 
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: