hejamorfar.blogg.se

 

 

 

Teréz är en av mina allra äldsta vänner.

Vi har känt varandra i 45 år i år.

Allt sedan första klass i Källbrinksskolan

i Huddinge.

 

Det är så fantastiskt med "gamla" vänner.

Vänner man haft genom livet och med vilka

man delar sin historia med. Vänner som kan

minnas och relatera till ens barndom, ens

föräldrar samt till och med till ens mor- och

farföräldrar.

 

Teréz och jag växte upp i samma kvarter,

i Fullersta i Huddinge. Jag minns familjen

Molnár med värme. Mamma Barbro, pappa

István och de tre syskonen: Teréz, Sophie och

lillebror Johan. Och mormor Rut såklart.

Mostrar och kusiner - både från Sverige och

Ungern. Teréz pappa kom till Sverige i

slutet av 50-talet. Det var ganska exotiskt

och jag minns att jag var lite mallig över att

jag minsann hade en vän som hade en

pappa som kom från ett annat land...

 

Teréz var en sådan där tjej som det var toppen
att få vara med - både i skolan och fritiden.

Alltid glad, full av en massa roliga idéer, duktig på
allt, härlig fantasi och alltid god ungersk salami

och aprikossylt i kylskåpet.

 

hennes familj skulle återvända hem efter somrarnas

semesterresor till Ungern och familjen där.

Plötsligt vad dagen "D" inne och de kom farandes

med sin ljusblå Ford Transit-buss. Lyckan var total.

 

De första dagarna fick vi alltid ta det lite lugnt.

Teréz och den övriga familjen var trötta efter den

långa resan. Tröttast var pappa István som kört

hela vägen fram och tillbaka.

 

Hade man tur hade Teréz köpt med sig en liten

present hem. Små dukar som hon stolt berättade

att hennes fastrar broderat, små fina prydnadssaker

eller dockor med folkdräkter.

 

Teréz hade tidigt varit en väldig massa länder.

Alla länder de passerade på sina resor till

och från Ungern. Dessutom kunde hon prata

ungerska som ett rinnande vatten.

Å, vad det fanns mycket att vara avundsjuk på.

Och så mycket det fanns av lära av Teréz.

 

Det var egentligen bara en sak jag inte tyckte om.

Men, som jag låtsades gilla för att inte verka vara

så där tråkig och oerfaren... Det var den ungerska

bönsoppa man ibland hade "turen" att bli bjuden på.

Vi har upplevt mycket tillsammans genom åren.

Förutom nio år tillsammans i samma klass i

Källbrink har vi också umgåtts på vår fritid.

Vi har lekt med dockor, Barbies och tagit hand om

pensionärer. Vi har anordnat teatrar, basarer och

insamlingar. Fester, kalas och en massa tokerier.

Vi har umgåtts familjeliv och följt varandra genom

relationer och barn. Vi har delat tårar och skratt
och vi delar ett oräknat antal minnen tillsammans.