hejamorfar.blogg.se

 

 

 

 

En av mina äldsta vänner heter Lena. Jag blev presenterad för henne, av hennes

pappa. Det var på Ystadsvägen 111 i Björkhagen. Jag hade sedan sommaren 1979
arbetat på KF - på en avdelning som sysslade med reservdelar till framförallt radio

och tv. Det var mitt första "riktiga" jobb och jag var, 16 år gammal, då den yngsta

som var anställd där.

 

Det var en speciellt tid i livet. Solen sken nästan jämt. Jag var ung, jag var kär

och hela livet låg framför mig - som en sommaräng utan slut.

Jag tjänade 3.500:- i månaden, fick subventionerad lunch, eget kontorsrum

och kände mig väldigt vuxen - på ett bekymmerslöst sätt.

 

På lunchrasterna spelade vi antingen poker och åt matlåda hemifrån eller gick

i samlad trupp till Jesse Krog. Detta var ett populärt lunchställe och köerna

ringlade sig ibland långt ut på gatan. Inte ens detta irriterade - när man var 16 år.

 

Sammanhållningen var jättebra på jobbet och herre jösses så kul vi hade det.

När man idag tänker tillbaka vet man inte om man ska skratta eller gråta över

alla tokigheter. Den ena dagen var verkligen inte den andra lik. Och helt

fantastisk är att jag än idag har kontakt med flera av mina gamla jobbarkompisar.

Det är fint med vänskap som består.

 

Kjell Johansson arbetade som distributör på avdelningen som sysslade med

hushållselektronik. Det var kaffebryggare, elvispar och brödrostar både på längden

och tvären. En dag kom Kjell in till mig och berättade stolt att hans dotter Lena

skulle börja jobba hos oss. Kjell undrade om inte jag skulle kunna "ta hand om henne"

så att hon kände sig välkomnad och snabbt kom in i gänget!

 

Jag kände mig väldig hedrad över uppdraget och lovade att göra mitt allra bästa.

 

Lena och jag fann varandra direkt. Vi blev inte bara jobbarkompisar utan snart de

bästa vänner också efter klockan 17.00 på dagarna. Vi tillbringade både kvällar och

helger tillsammans. Vi har rest tillsammans både i och utanför Sverige, vi har delat

glädje och sorg med varandra.

 

Lena har haft den osannolika oturen att tre gånger ha drabbats av cancer i livet.

Det har varit fasansfulla resor - utan självklara slut. Lena har på det mest fantastiska

sätt lurat döden till förmån för livet alla gånger. Jag har fått förtroendet att varje gång

vara med på Lenas resor. Så nära man kan vara varandra som vänner i svåra stunder.

 

Det har verkligen varit berg och dalbanor, tvära kast mellan hopp och förtvivlan.

Och jag måste säga - och jag har sagt det till dig Lena mer än en gång - att den resa

du har gjort är helt otrolig. Du har verkligen visat vad ett jäklar anamma kan åstadkomma.

Jag vet att till och med dina behandlande läkare många gånger har skakat på huvudet

och samstämt konstaterat att du är helt fantastisk. Du är en helt otrolig människa på mer

än ett sätt.

 

Jag minns alla våra samtal under tiden du var sjuk - kanske som allra sjukast.

Du imponerade så på mig. Din förmåga att kunna se ett ljus till och med i den
svartaste av stunder var fantastisk. Att du lyckades samla kraft och ta dig över
detta djupa, stundom stormande, hav är snudd på magiskt.
Jag är så stolt över dig och så obeskrivlig tacksam

över att få vara din vän.

 

Jag vill tacka dig för så mycket.

För allt du lärt mig om livet.

För att du alltid funnits där.

För att du alltid kommer att finnas.

För vår fina vänskap.

 

 

 

Jag tror inte att jag behöver lägga ut texten så mycket.

Jag hoppas inte att jag i detalj måste förklara.

 

Jag hoppas ni vet.

Jag hoppas ni känner.

 

Jag vet - att ni vet.

Jag vet - att ni känner.

 

Tack mina finaste för ert bidrag till vår gemensamma insamling.

Tack för att ni finns.

Tack för ert stöd både vad gäller insamlingen och allt annat.

 

 

 

Alla ni som ännu inte lämnat ett bidrag till vår insamling - gör det! :)

Det är enkelt... Kika in på www.prostatacancerforbundet.se.

Välj fliken "stöd oss". Scrolla ned och välj "Egna insamlingar".

Där hittar ni "Heja Morfar". Genom att trycka på vår logotype kommer

ni direkt in på vår insamlingssida och där till höger finns en turkos

platta med texten "Ge en donation..."

 

 

 

 

Kramar och kärlek i massor!

 

//Therése