10:31:00
Tack för en fantastisk helg
4-6 april 2014
Tack alla fantastiska, människor.
Tack alla mina fina, underbar vänner.
Mina allra bästa barn.
Min fina pappa och underbara Kerstin.
Och alla Kerstins barn.
Och alla barnbarn.
Och barnbarnsbarn.
Tack Östen, Hilda och Winston.
Tack alla för en jättefin helg tillsammans i Prästgården på Muskö.
Redan i fredags anlände vi - Jimmie, jag, Nemo och Gunnar.
Vi hade med oss Sushi i stora lass - på begäran.
En fin kväll med glada skratt, gott att äta och dricka
samt planering inför de kommande två dagarna.
Nemo och gammelmorfar drog sig tillbaka till Let's Dance.
Två trötta killar som slumrade nära intill varandra innan
det var färdigdansat.
Vi andra stannade kvar vid bordet och passade på
att prata. Om alla de där sakerna som kan vara så svåra.
De viktiga sakerna. De som betyder något.
Tårar, tröst. Tröst och tårar.
Redan strax efter nio var alla samlande på lördagsmorgonen.
Pappa, Kerstin, Anneli, Belle, Pelle. Lova, Micke, Andreas,
Jimmie, Nemo, jag, Gunnar, Johanna, Kjell, John, Hilda, Winston
och Östen med kranen.
Jimmie, Nemo, jag, Gunnar, Johanna, Kjell, John, Hilda, Winston
och Östen med kranen.
Solen strålade från en klarblå himmel.
Allt som gjort för en dag utomhus.
Allt som gjort för en dag utomhus.
Att-göra-listan vad gedigen och omfattande.
Krafterna många - en bra kombination:
- Fem träd skulle fällas och tas om hand
- Hönshuset skulle repareras och målas
- Målning av blomlådor
- Rensa ur hela källaren i den ena flygeln
- Kasta skräp
- Flaggstången skulle plockas ned och tvättas
- Däckbyte på morfars bil
- Allt ris efter fällda träd skulle eldas
- Krattning
- Löv skulle köras bort och eldas
- Lagning av staket
Tänk vilken lycka och glädje en helg tillsammans kan ge.
Så många fina minnen att kunna plocka fram dagar då himlen inte är lika blå.
Vi grillade korv till lunch och kött till middag.
Tänk att vi till och med fick njuta av årets första grillning tillsammans.
Vid 22.30-tiden sa vi tack och god natt till pappa och Kerstin.
Vi åkte i samlad trupp hem till Gunnar och avslutade kvällen där tillsammans.
I söndags var vi alla på plats vid 10-tiden för att göra allt det där vi inte hann
med i lördags. Som att rödfärga hönshuset och byta däck på bilen.
Pappa stapplade runt på gården, arm i arm med Kerstin som vanligt.
Det är en ovan roll för pappa som inte är helt bekväm i att inte kunna hugga i.
Men jag måste verkligen säga att han tar det också med jämnmod.
Det märks verkligen att åldern i kombination med sjukdomen har fått honom
att bli oerhört ödmjuk. Det krävs ett stort stycke mod att faktiskt släppa den
att bli oerhört ödmjuk. Det krävs ett stort stycke mod att faktiskt släppa den
kontroll som genom åren har varit ens signum.
Min allra finaste lilla pappa, jag undrar så vad du tänker och känner...
Att du är oerhört tacksam över varje dag är tydligt.
Likaså att du är oerhört glad och tacksam inför den hjälp ni får.
Hjälp som gör livet möjligt ännu ett tag.
Älskar dig så.
Än en gång vill jag, från hela mitt hjärta, tacka alla de mina
som finns nära - i regn och solsken.
Utan er vore jag inget.
Med er är jag allt.
Kram och oändligt mycket kärlek
