19:09:00
Påsk i Prästgården och i Slätmon
Det blev en väldigt speciell påsk i år
Fem dagars ledighet.
Fem dagar med blandade känslor.
Fem speciella dagar.
På något konstigt sätt känns det lite
som om tiden går extra snabbt.
Och jag kan inte låta bli att fundera
på om det är för att vi ska hinna med
så mycket som möjligt.
När vi satte oss i bilen på Skärtorsdagens
morgon var det nätt och jämt vår.
morgon var det nätt och jämt vår.
Under de lediga dagarna i Slätmon hann
våren bli till sommar.
Vi åkte två bilar ned.
Jag hamnade, såklart, längst bak.
Bland vattenpistoler och packning.
Trångt.
Varmt,
Knöligt.
I en bil full av förväntan
och kärlek.
Familj och nära vänner
i en salig röra.
I ett klibbigt kaos.
Resan ville aldrig ta slut.
Det blev stopp både här och var efter vägen.
Det skulle handlas och provianteras.
Fixas och trixas.
Det blev trängre och trängre.
Varmare och varmare.
Så svängde vi äntligen höger mot Dansbo.
Över den obevakad järnvägsövergången
där Kustpilen dundrar förbi.
Asfaltsväg blev till grusväg.
Framme!
Vi packade snabbt ur oss ur bilen.
Eller, vecklade ut oss.
Ömma och stela, lite till mans.
Fram med nyckeln.
Kärvande lås.
Upp med dörren på vid gavel.
Välkommen sommaren 2014.
Bil och släp tömdes snabbt.
Tack gode gud för alla snabba ben
och starka armar.
På med strömmen.
Pumpen på plats.
In med ved.
Vatten i kranarna.
Eld i spisen.
Som jag längtat.
Vi hjälptes åt att städa ut vintern.
Vi hjälptes åt att bära in sommaren.
Tack snälla pappa och Kerstin för den fina
påskhälsningen.
Tack snälla ni för korgen full av godsaker.
Älskar er så.
Fredag morgon och badtunnan fylld.
Johanna och Patrik kom farandes strax före lunch.
Klockan 16.00 väntades gästerna från Solhem.
Vi ägnade dagen åt att klippa gräs, laga mat
och åt att duka fint.
Delar av Team Morfar passade på att starta dagen med
en runda på 1,5 mil med avslutande styrkeprov i sandgropen.
en runda på 1,5 mil med avslutande styrkeprov i sandgropen.
Det ser lovande ut!
Efter avslutad långfredagsmiddag blev det
bad i tunna före efterrätten. Vädret bjöd på sol
och klarblå himmel med förvånande temperaturer.
Rena rama sommarvädret!
Rosiga barn.
Rosiga vuxna.
Glada skratt
i varmt vatten.
Prästgårdsved i kaminen.
Tack snälla ni för all björkved!
Pappa och Kerstin hade också främmande.
Monica, Håkan och Victoria kom redan på
fredagskvällen och blev kvar till påskdagen.
Skönt att ni inte behövde vara ensamma.
Att ni fick dela påsken - som jag vet betyder
mycket för er - med barn och barnbarn.
Och gräsmattan hann ni med att klippa.
Och hönshuset är numer rött och fint runt om.
Så glad och tacksam för er skull.
Tack för de fina bilderna ni skickade.
Tack för att vi fick dela er dag i Prästgården.
Det är bekymmersamt, pappa, att du är så
besvärlig med maten. Jag vet, att du vet,
besvärlig med maten. Jag vet, att du vet,
att det är viktigt. Att det är nödvändigt.
Och ändå är det så svårt.
Du måste lova att försöka.
På riktigt.
Du måste.
Måste.
Måste i alla fall lova.
På riktigt.
Det blev sent i Slätmon på Långfredagskvällen.
Vi droppade av i omgångar.
Vid 3-tiden var det lugnt och alla slumrade sött.
Påskafton bjöd på strålande sol.
Och en fortsatt klarblå himmel.
Varmt och skönt.
Jag och Nemo började dagen med ett bad
i den ännu varma badtunnan.
Så härligt.
De tuffa vikingarna gav sig ut på ännu en träningsrunda.
Nu var det Patrik, Johanna, Cassandra och Jimmie
som i samlad trupp gav sig iväg.
som i samlad trupp gav sig iväg.
Precis som dagen innan avslutades rundan med
träning i sandgropen.
Ned och upp.
Upp och ned.
Fram och tillbaka.
Tillbaka och framåt.
Traditionell påsklunch med extra allt.
Gott och mycket.
Mycket och gott.
På eftermiddagen blev det fotbollsmatch på gräsmattan.
Nemo fick den äran att stå i mål.
Måttligt road och inte helt nöjd själv med sin insats.
Älskade barn - du är underbar.
Du är mitt allt.
Kvällen ägnades åt ännu ett dopp.
Spel.
Glada skratt.
Och mera vin.
Känner mig lyckligt lottad.
Så fina barn.
Så underbart barnbarn.
Så fantastiska vänner.
Lycka.
Kärlek.
Klibbigt kaos.
Söndag och dags att tänka på hemfärd.
Proppen drogs ur baljan som lämnades tillbaka.
Vi började packa ihop oss så smått och förberedde
en tidig resa hem på Annandagens morgon.
Vi kom iväg som planerat.
I strålande sol.
Vemod.
I Södertälje skildes vi åt.
Jimmie började jobba klockan 13.00.
Nemo åkte med Gunnar mot Muskö
och väntande mamma.
Vi andra åkte vidare mot Stockholm.
Sanna lämnade vi av vid Hornstull.
Därefter vidare till Årsta.
Denize passade katterna under påsken.
Tack snälla, för hjälpen.
Och för att du ville bo hos oss några dagar.
Tack underbara för att du påbörjat
ordningsställandet av balkongen.
Det gav oss energi att fortsätta.
Tack alla fina.
Alla ni som gör mig till den jag är.
Alla ni som gör mig hel.
Som får mig att skratta och le.
Drömma och hoppas.
Alla ni som ger mig liv och lust.
Styrka och mod.
Tack mina fantastiska, fina barn.
Mina underbara vänner.
Tack finaste mamma för allt.
Tack älskade pappa för varje dag.
För varje minut och sekund.
För att du är du.
Nu som då.
Alltid.
Jämt.
Tack sommaren,
för att du kom så snabbt.
Du är vad vi behöver.
