00:02:42
Onsdagen den 26:e mars...
Idag har det inte varit det minsta vårlikt.
Det har mer känts som oktober.
Eller kanske november.
Det lovas bättre väder till helgen.
Välkommen tillbaka, våren.
Skynda dig.
Pappa, jag hörde att det varit lite snurrigt idag.
Lite upp och ned.
Fram och tillbaka.
Att det är de starka plåstren som ställer till det.
Och att det kommer att vara så en tid framöver
tills dess att kroppen bestämt den rätta styrkan.
Allt för att du ska slippa ha så ont hela tiden.
Jag blev så varm i hjärtat då jag talade med Kerstin idag.
Hon berättade att du blev så glad över att du fick besök.
Att Jimmies närvaro gjorde dig gott.
Att ni skrattade tillsammans och hade det mysigt.
Tog en stilla promenad i gruset på gården.
Vi måste se till att det blir fler sådana dagar.
Jimmies besök gjorde också Kerstin gott.
Hon fick lite tid för sig själv.
För att andas och hämta ny kraft.
Hon måste få sådan tid för att orka med denna resa.
En resa som tar på allas våra krafter.
Och vet du mer då, pappa?
Vi har idag kommit upp till 9.000:- i insamlingen
till Prostatacancerförbundet!
Det är så glädjande.
Så fantastiskt.
Jag är så obeskrivligt tacksam.
Så ödmjuk.
Jag passar på att tacka alla som, så här långt, hjälpt oss.
Hjälpt oss närmre målet den 30 augusti då 100.000:-
ska vara insamlade.Sakta men säkert, hand i hand,
steg för steg och tillsammans...
Alltid!
När jag läser raderna jag just skrivit inser jag att
också novemberlika vårdagar kan vara ganska fina.
Att det finns saker som händer omkring en som både
skänker glädje, värme och tänder kärlekseldar.
Det gäller bara att höja blicken en aning för att se.
Att lyssna på det som sägs för att höra.
Och om att öppna famnen för att känna.
Imorgon är det ännu en ny dag.
.