10:21:00
9-10 juni 2014
Ännu en dag
Jag åkte ut till pappa och Kerstin direkt efter jobbet igår kväll.
Stannade efter vägen för att handla med mig lite förnödenheter ut.
Allt ifrån en specialtvål till pappa samt handkräm och bomullsvantar
till Kerstin - till kaviar och Bregott.
Jag tyckte när jag kom att pappa kändes något piggare.
Mer vaken men oj så förvirrad. Det mesta av det han mumlade
var tokerier. Jag undrar så vad som händer.
Vi åt middag tillsammans, Kerstin och jag.
Det känns fint att dela måltiderna med henne så att hon slipper
att äta själv. Det blir lite trevligare så. Om än inte mer lättsamt
så i alla fall mindre tungt.
Hemtjänsten kom och gjorde pappa ordning för natten.
Någon timme efter de att de hade gått fick han bestämt
för sig att han behövde gå på toaletten. Igår på dagen fick
pappa och Kerstin ut en toalettstol på hjul som de har invid
pappas säng.
Pappa är helt hjälplös. Benen har liksom kroknat och stelnat.
De bär honom inte. Fötterna är det heller ingen ordning på.
Pappa grimaserar av smärta när vi försöker ta tag i honom för
att få honom på toaletten. Jag kryper upp bakom honom i sängen
och försöker pressa upp honom med min kropp som stöd. Det
går inte heller. Vi lyckas få upp pappa halvsittandes på sängkanten
men där tar det stopp.
Jag ringer Gunnar som snabbt kastar sig i bilen och kommer
till vår undsättning. Efter mycket om och men får vi upp pappa
ur sängen och får ned honom på toalettstolen. Pappa flackar med
blicken och jag får för mig att han plötsligt kommer på det obekväma
i situationen. Jag tar en filt och lägger om hans nakna, magra och
bleka kropp innan jag tassar ut ur rummet för att låta honom och
Kerstin klara resten.
Kerstin kommer ut efter en stund och skakar på huvudet
med tårarana trillandes utefter kinderna.
-Han är så konstig, viskar hon mot min tröstande axel.
Kerstin berättar att pappa plötsligt hade börjat "spela"
med fingrarna samtidigt som han hyschade henne...
-Schhh, de där ska kompa mig. Jag är på tv.
Älskade pappa vad är det som händer med dig?
Varför går allt så snabbt just nu?
Efter ännu en stund konstaterar vi att pappa nog inte
skulle lyckas prestera något i sin nya, fina, toalett.
Tillsammans hjälptes vi åt att få pappa tillbaka
i sängen igen med blöjan på plats.
i sängen igen med blöjan på plats.
Under vårt riv och slit med honom lyckades pappa
nypa Kerstin hårt igen. Han varnade dessutom
Gunnar för att han tänkte bita honom...
Jag förstår ingenting av någonting.
Resten av kvällen blev lugn och fin.
Vi satt ömsom hos pappa ömsom ute på altanen.
Kerstin gick och lade sig strax efter elva och jag
var uppe ytterligare ett par timmar.
Innan jag släckte ljusen var jag inne hos pappa
och Kerstin en sista gång.
Bägge tycktes sova lugnt.
Jag blev ståendes en stund i dörren och tittade
på dem med tårar i mina ögon.
Det slog mig plötsligt hur förgängligt allt är.
Hur lite vi vet om morgondagen.
Och hur viktigt det är att vi tar till vara på dagen
och gör något fint av den med de förutsättningar
som finns...
