09:23:30
Påsken 2014
Tänk så ofta i livet man kan känna att man står inför saker
med blandade känslor.
Nu är en sådan gång.
Tänk så ofta i livet man hamnar i stunder när det känns
självklart att omvärdera saker.
Nu är en sådan stund.
Det som var sant och det enda rätta igår
saknar helt betydelse idag
Det man inte såg eller kände igår,
inte ens visste fanns,
är idag ens allt.
Jag antar att det är det som är livet.
Och att det är så livet ska vara.
När man väl låter livet ta tag i en...
Igår var vi hemma hos mamma/mormor/gammelmormor
på middag - jag och mina fina barn och barnbarn.
Vi var sju stycken runt bordet.
Jag tyckte, som ofta, att det var någon som saknades.
Vi blev bjujdna på jättegod mat, som alltd hos mamma.
Middagen avslutades med glass, maränger, grädde,
hallon och blåbär. En smak av sommaren.
Glada skratt, tårar, fina samtal om livets fram och baksidor.
Tack mamma för att du finns.
Den som tackar nej till allt detta måste vara någon som
har allt. Någon som känner sig så fulländad och nöjd.
Någon som inte har förstått det värdefulla med livet.
Jag måste jobba vidare på att i alla fall acceptera att
det alltid kommer att vara så här. Att avstånden växer
och att de växer snabbare speciellt i svåra stunder.
Jag vet, helt säkert, att det som händer är fel.
Det är enkelt, för det kan nämligen inte vara rätt.
Jag önskar att du kunde göra något åt det.
För det är bara du och ingen annan som kan
göra det.
Jag märker på andra vi har omkring oss att det
också börjar tröttna på dig. Att de äntligen har börjat
genomskåda dig och tydligare börjar förstå. Kittet
mellan oss smulas sönder allt mer.
Jag måste försöka acceptera.
Jag kommer aldrig att förstå.
Innan vi satte oss till bords hos mormor
hann Johanna och jag med ett besök hos lilla farmor.
Förra söndagen flyttade farmor äntligen in i den lägenhet
hon väntat så länge på. Ett serviceboende mitt i Huddinge Centrum.
Farmor blev glad och överraskad då vi ringde och berättade
att vi var nära och tänkte titta upp till henne med en liten blomma
och en påskkram. Anja var och hälsade på sin gamla vän Sivan ett
par trappor ned. Hon kom och ,mötte oss i porten.
Lilla, fina Anja.
Lilla, fina farmor.
Du såg så liten ut där du väntade oss i porten.
Lite rufsig i håret och med fläck på din tröja.
Som en liten tilltuffsad fågelunge.
Du log när du såg oss och öppnade den tunga portdörren.
Tillsammans tog vi hissen upp till ditt våningsplan.
Det kändes så skönt att både Johanna och jag så tydligt
kunde känna att du känner dig nöjd och glad.
Att du tycker att det är skönt att äntligen ha fått ett nytt boende.
Att du till slut lät dig övertalas.
Tyvärr kunde vi inte vara kvar så länge.
Men vi menade bägge allvar när vi sa att vi snart kommer tillbaka.
Fina lilla farmor Anja.
Jimmie tillbringade gårdagen på Muskö.
I Prästgården hos morfar.
En solig dag med kvalitet.
Skratt och glada samtal.
Nytta med mycket nöje.
Pappa blir så glad då vi kommer och hälsar på.
Han uppskattar så våra besök - inte minst barnens.
Det finns så mycket ödmjukhet.
Så mycket respekt.
Så mycket glädje.
Så mycket stolthet.
Så mycket kärlek.
Kerstin var ute på en massa måsten igår.
En massa ärenden som gjorde att hon var tvungen
att lämna Muskö och pappa för några timmar.
Detta gjorde att Jimmie och morfar fick ovärderlig
tid på tu man hand. Lite killsnack så där,
generationer i mellan. En dag att minnas.
Det är så bra, viktigft och självklart att vi kan hitta
denna typ av lösningar nu. Att vi hjälps åt med stort
och smått. Vi behöver så väl varandra.
Tack fina pappa och Kerstin för att ni gav oss
denna eftermiddag. Ännu en fin stund tillsammans.
Nära.
Tack också för allt annat vi fick - allt från en fantastisk korg
full med go'saker till ett släp fullt med ved!
Idag är det skärtorsdag och vi är på väg till landet.
En bil rullar söderöver idag, en i morgon.
Vi har gjort som en fin tradition att tillsammans öppna
upp landet för säsongen just under påsken.
Jag känner mig ganska sliten.
Det har varit en jobbig vår på många olika sätt.
Mycket oro för än det ena, än det andra, har gnagt.
Det finns stunder när jag nästan känner mig uppäten.
Jag får inte glömma bort mig själv.
Inte tappa bort mig själv eller gå vilse.
Hoppas att några dagar på landet tillsammans med
mina finaste kan få mina batterier att laddas.
Förra påsken var magisk på mer än ett sätt.
Det var då Jimmie kom tillbaka in i våra liv.
På landet kan allting hända.
Idag känns då för länge sedan.
Tiden före då känns som om
den aldrig har funnits.
Som en tid vi inte vill kännas vid.
Som en tid som för alltid kommer att
vara ett svart hål i våra liv.
Vi har också visat, det senaste året,
att det är möjligt att bygga broar.
Att det är möjligt att hitta varandra.
Att det finns nya möjligheter.
Tid för förändring.
Att det är värt att hoppas och alltid tro.
Att under kan ske.
Att det finns ett då.
Att det finns ett nu.
Du borde också våga.
Det är inte farligt.
Det finns alltid en väg tillbaka.
Våga säga ja till livet.
40 mil på kartan må vara en lång
sträcka men vi finns efter vägen.
Rör dig i rätt riktning så ses vi!
Det är med blandade känslor jag nu
åker mot Slätmon och landet.
Delar av mig längtar så.
Det går inte att inte må bra i Russtorp.
Det är omöjligt.
En lisa för själen och just vad jag behöver.
Jag ser fram emot fina dagar tillsammans med Johanna,
Patrik, Jimmie, Nemo, Cassandra och Gunnar.
Och med våra vänner i Solhem.
God mat.
Glada skratt.
Sprakande eld i vedspis och kakelugnar.
Längtar efter att städa bort
höst och vinter med mörker och kyla.
Längtar efter att få välkomna vår
och sommar med ljus och värme.
Delar av mig skulle vilja vara kvar i stan.
Delar av mig skulle vilja fira påsken tillsammans
med dig pappa och Kerstin, i Prästgården.
Jag vet att ni bägge tycker om påsken.
Att det är en helg som betyder mycket.
Att ni bägge älskar vår och sommar.
Jag vet och kan också förstå att just denna
påsk är väldigt speciell.
Att det är många tankar och funderingar.
Att också era känslor på något sätt är blandade.
Glädje.
Sorg.
Förväntan.
Oro.
Kärlek.
Vemod.
Tillsammans måste vi försöka leva nu och här.
Njuta av stunden och sekunden.
Inte tänka så mycket på morgondagen.
Det känns fint att veta att ni inte behöver vara ensamma.
Att ni får sällskap av nära och kära.
Mitt hjärta finns hos er.
Ni finns i mina tankar.
Det må vara tjugotalet mil mellan oss i påsk.
Men ändå är vi nära varandra.
Hela tiden.
Med detta vill jag önska er alla en jättefin påsk
med massor av sol, glada skratt, god mat och dryck.
En helg att minnas.
Kram och kärlek i massor
Tillsammans är vi starka.
Tillsammans kan vi göra skillnad.